Jag har så många tankar som flyger runder hela tiden, det är så mkt som händer och det är ibland svårt att stå med båda fötterna på jorden.

Idag är det 1 Maj, då har jag och Tomas 1 år och 9 månader tillsammans, lilla grynet har bf om ca 5 månader.

Jag försöker att se allting positivt och se framåt men ibland så stannar man halvvägs.

Jag har fortfarande svårt att förstå att vi ska bli föräldrar, mamma och pappa, ngt som jag har velat länge men nu händer det på riktigt?
Hur ska det gå med allt?
Jag vet att både jag och älsklingen kommer att bli toppen föräldrar och bebis är mer än välkommen men nu ligger den inne i magen?

Har man aldrig varit gravid så är det ännu svårare att förstå, jag känner den mer och mer och ändå känns det konstigt att prata med sin mage?
Jag är stolt över magen och bebis men på ngt vis så känns det konstigt?

Nu på tisdag så ska vi till Malmö och få se den + veta vilket kön det är, det kommer att göra mkt och göra det mer verkligen, RUL på onsdag, hoppas bara att allt är bra! med bebis.

Jag har 4 månader kvar att jobba, ska börja nu på måndag efter att ha varit hemma i 2½ vecka, även det känns konstigt, många tankar hur det ska gå, är jobbigt att sitta en hel dag och så mkt där finns att göra. Får ta en dag i taget och vetskapen om att där finns bra läkare och bm som jag går till om det skulle vara ngt känns mkt tryggt!

Jag tror att jag tyvärr har stängt ute folk eller snarare slutit mig själv sedan bebis kom till och allt elände drabbade mig. Jag hade nyligen blivit frisk och sedan när bebis kom till så trodde jag absolut inte att det skulle vara så här!
Det är mkt att bearbeta för mig och istället för att släppa in nära och kära stänger jag de ute, varför vet jag inte, är mkt med hormoner att göra, jag vill ha närhet samtidigt som jag mest vill gå och sova.
Kan inte vara lätt för min kära sambo att veta vad han ska göra och inte göra och jag hoppas han förstår =)
Tror att han oxå tycker det känns overkligt med bebis i magen, dom får ju inte känna någonting mer än att dom har en sambo som alltid måste klaga på ngt ;o)

Som ni ser har jag mkt att tänka på, först och främst kommer bebis men sedan min hälsa så att jag mår bra, annars mår inte bebis bra, ja mkt tankar som snurrar.

Försöker ta fram de glada tankarna för om 1 vecka åker vi ju till London!
Ngt jag inte heller kan förstå ha ha, jag kan inte bestämma mig vilket humör jag ska vara på, OM jag ska orka göra ngt eller OM jag bara ska sitta i soffan, ska jag vara glad idag eller bara jobbig?
Vet att det kommer att bli tufft att gå mkt, men vem har sagt vi behöver det??

Vi kommer ta allt i min takt, handla lite, gå på musikal, handla lite till, gå på Zoo, mysa i en park och njuta av bebis i magen, gå på madame tossou (som inte stavas så), och bara ta hand om varandra!
Sista semestern vi gör bara vi 2!

Mkt viktigt att ta vara på tiden tillsammans innan man blir 3.

Tror inte att ngn har läst allt detta MEN det är en liten påminnelse till mig själv om allt.
Samtidigt som man försöker njuta av att vara gravid så kommer jag njuta ännu mera av att vara mamma, att bebis är halva mig och halva älsklingen som jag älskar så mkt och som kommer bli bästa pappa!

Vi har en hel framtid som väntar oss båda och jag vet att det kommer att bli bra!

En dag i taget =)