Under tiden jag har gått här å fixat så har jag tänkt med..så mkt falska människor som det finns...många skriver och säger jag är så glad jag har alla mina fantastiska kompisar..typ..men tänk efter egentligen hur fantastiska är dom egentligen?
Är det en känsla som man bara tror man känner för man vill att de ska vara så???

En riktig vän ska alltid finnas där för dej, hör du av dej och må dåligt ska den försöka få dej att må bra, den ska finnas där i både glada och ledsamma situationer, den ska ställa upp, inte snacka skit, kunna hålla de saker som är hemliga, finns hur mkt som helst!

Å dessutom är man vänner så är man vänner då har man typ inte 3 etapper med vänner typ, som äsch nu tycker jag att etapp 1 är tråkiga efter några månader då byter jag till etapp 2 å sen fortsätter de gå så..är de riktiga vänner då???

Sedan är de med skitsnack väldigt "spännande" med jag vet så mkt som den ena har sagt om den andre som sagt de å de om den...men ingen vet om att den har sagt de å de..ibland blir man bara what???
Om nu den personen tycker så varför umgås man ens eller är ihop?

Ja,många frågor lite svar..men jag vet iaf att de e bättre att ha en riktig vän än en flera ytliga som bara passar för stunden...

Vet inte om man ska skratta,gråta,vara arg lr endast strunta i de för de är så patetiskt ibland..känns ibland som man går i förskolan..är man tillsammans med ngn snackar man inte skit om sin partner..fel fel fel..är man kompisar går man inte bakom ryggen eller snackar skit heller...fel fel fel...

Fast detta är endast mina åsikter..ni alla andra får tycka vad ni vill..fritt land =)

Sedan tror jag många är tillsammans med sin partner, om vi nu går in på det för att de inte *vågar* ngt annat, de vågar inte gå vidare fast det hade varit de bästa för dom, men de förstår inte det själv...de skulle kunna ha de så mkt bättre än vad de har de men de går år ut å år in..mkt här i livet är nog att man måste våga...våga tro på sej själv!

Tittar jag på mej själv..så trodde jag själv så mkt om mej själv innan, lr jag var helt säker på det..tills min kurator börja dra upp att de var nog inte riktigt så..lr hon sa inte de så utan hon sa du måste..... å då blev jag ledsen..antagligen för jag även förstod att jag var inte de jag trodde jag var...ibland så bygger man nog upp ngt för att skydda sej..jag tror nog att allt detta kommer att ta tid..å de bästa är nog att ge det tid..om de så ska ta ett år så är de nog bra..man ska inte ångra ngt..men jag gör faktiskt d..man får just nu iaf se på de ljuspunkter som finns i ens liv och fastän man känner sej som 12 så är det kul när kuratorn säger jag tycker du e så duktig som verkligen gör si eller så...

Jag är en sådan människa som vill ha allt på en gång å att allt händer redan igår typ...men allt har sin tid..å jag har alltid trott på ödet..finns en mening med allt..å jag har alltid sett mej som en annan människa men jag tror faktiskt att jag börjar se mej själv för den jag e...

Oh! Så djupa vi blev här..aja lite av mina tankar..kan vara bra att dela med sej...

Ätit lite nu å ska fortsätta fixa...ordning å reda i badrumsskåpet, i alla garderoberna, fixat ljussarrangemang, nu e jag på den stora lådan i köket där jag förvarar all skit...

Avslutningsvis säger jag bara...du som har en vän/vänner som du verkligen kan lita på som alltid finns där å inte endast för ngn månad...du e lyckligt lottad...för jag tror där finns många som e precis som jag..tyvärr..