Vet ni vad...det är inte så enkelt alltid att bo ihop...man e två personer med sina egna vanor och var och en är van att gör på sitt sätt...

Detta inlägg ska ni inte tolka som att jag å söt har några problem lr jag tycker det e jobbigt, utan det är bara mina tankar och vad jag tycker...

Det tar tid innan man växer ihop och börjar bli lika...

Efter semester så har det gått i ett, man jobbar, är trött, har saker för sej på kvällen, jag känner mej tradig å seg de få stunderna vi har setts, kommer på mej själv att tjata om att jag är trött men det är man efter att ha jobbat 8 timmar och lagat mat m.m.
Man är van att man har sina egna rutiner och bara tänka på sej själv.
Igår när jag kom hem så hade jag sådan "kris" för mej själv, kände mej allmänt ful,tjock å hemsk haha, håret ser hemskt ut (längtar te mån) naglarna ser hemska ut (idag) å jag var allmänt trött å gnällig å blek var jag nog med (fixar vi torsdag), ni vet måånga i-landsproblem som söt inte alls förstod...
Då kom jag att tänka på usch han måste tycka jag e jobbig haha vi tjejer har ju våra saker för sej...
( hur ofta hör man ens kille stå

Man vill vara glad å på topp och se toppen ut när det e kväll men nee man kommer hem trött å sliten ibland å humöret e inte alltid på topp...jag tror det är svårast i början för man vill inte uppfattas som traadig å se eländig ut :p

Det tar ett tag innan man har lärt känna varandra och blivit ett...man får helt enkelt lära sej att man kan inte alltid se perfekt ut å vara perfekt ;o)

Jag trivs som fisken i vattnet att bo med min sötis, tycker det går bra, vi hjälps åt och vår första stormatshopping gick galant :o)

Lunch om en timme, ska äta snabbt å sedan hinna ut på väla snabbt å kolla på en klänning där..